Det krutröksosande uttrycket ”deader than a salad bar in Texas” skvallrar om att The Lone Star State, med sin nötköttsindustri och sin barbequekultur kanske inte är ett resmål vegetarianer väljer i första hand. Hursomhelst, den som har vägarna förbi Galveston och åtminstone betraktar sig som en Texas Vegetarian, det vill säga att man äter fisk och kyckling men inte rött kött, bör besöka Bryant’s Djungel Café. Här kan man nämligen äta en riktigt god avokadosallad med kyckling för en billig peng. Restaurangens namn till trots, den som förväntar sig att få äta lunch i någon slags regnskogsmiljö lär bli besviken. Som ett försök att förmedla en känsla av exotism till gästerna pryds förvisso väggarna av bilder på några geparder och zebror, men det är också allt. En mer kräsen restaurangrecensent hade antagligen betraktat det här stället som rätt tacky. Men med skaplig mat och fungerande wifi duger ändå Bryant’s Djungle Café absolut för ett lunchbesök. Under eftermiddagen lämnar vi Texas kustområde, och kör vidare norrut mot Austin. På sträckan mellan Galveston och Houston breder det enorma motorvägslandskapet ut sig, och ett tag är vägen vi kör på 20-filig. Det har hunnit bli rusningstrafik, och vägarna är fulla. Majoriteten av de övriga tiotusentals fordonen är pickup trucks. Hur kommer det sig egentligen att dessa stora, bensinslukande bilar är så populära just här i Texas? Nog för att bensinen är billig här, knappt 5 kr litern på sina håll, men ändå? Jag frågade en kvinna vi åkte Uber med i Galveston. Enligt henne handlade det om att pickup trucken är en statussymbol för människor här. En del av kulturen. Det får mig att tänka på det gamla talesättet ”everything is bigger in Texas”. För det verkar ju som att invånarna här verkligen försöker leva upp till det. Åtminstone i trafiken.
Några timmar senare hade vi tagit oss fram till vår camping i Austin. Efter att ha ätit fantastiskt goda burritos vi köpt på en närliggande mexikanskt supermarket tog vi en taxi in till East Sixth Street. Gatan är känd som en av stadens bartätaste, och verkar vara populär bland framförallt yngre Austinbor. Bland möhippefirande tjejgäng, bredaxlade footballkillar i tajt åtsittande t-shirts och latinoungdomar i hiphopkläder noterar jag en blek man i grått skägg och solglasögon, utklädd till superhjälte. Captain Texas kanske man skulle kunna kalla honom, då han nämligen bär cowboyhatt samt en suspensoar i delstatsflaggans färger. I sin ambitiösa och utstickande mundering låter sig Captain Texas fotograferas med lördagsflanörer för dricks. Vad de fulla collegekidsen han poserar med inte verkar lägga märke till är hur Captain Texas skrattandes håller upp ena handens pekfinger och tumme som ett OK-tecken, med resterande fingrar pekandes uppåt. Tecknet har på senare tid börjat användas flitigt av alt-right rörelsen, som en symbol för vit överhöghet. Det var dock oklart om den här figuren var en övertygad rasist eller bara ett provokationsälskande internet-troll, som lämnat skärmen och begett sig ut i verkligheten för en kväll. I övrigt märker vi vissa skillnader mellan utelivet i Austin och t.ex New Orleans, då vi har den avslappnande stämningen på Bourbon Street i färskt minne. I Austin är det saftiga böter för att dricka medhavd alkohol direkt på gatan, och strax efter att barer och klubbar stängt kl.02 rider en större grupp kravallutrustad polis gatan fram. Festen är slut. Vi sätter oss i en taxi tillbaka till campingen för att få några timmars sömn innan texassolen går upp och en ny dag av äventyr i cowboydelstaten stundar.
Wettmarks wanderlust 