Las Vegas behöver nog ingen närmare presentation. Vi gjorde endast ett kortare stopp här i världens kanske mest kända nöjesstad då vi anlände sent en tisdagskväll i den 38-gradiga ökenvärmen. Vi lämnade tidigt dagen därpå, men hann ändå med att få uppleva den nattliga pulsen på The Strip, den 6,8 km långa och promenadvänliga gata som är en av Las Vegas mest kända. Här finns otaliga hotell och kasinos, bland annat The Flamingo Las Vegas, som öppnades redan 26 december 1946 av en av USA:s vid den tiden mäktigaste personer inom den kriminella världen, nämligen Benjamin ”Bugsy” Siegel. Han växte upp i en fattig judisk familj i Williamsburg, New York, och blev snabbt känd för såväl sin hänsynslöshet som för sin charm. Efter att ha gjort karriär som ökänd lönnmördare inom maffiasyndikatet Murder Inc. byggde Bugsy under 20-talets alkoholförbud upp upp ett imperium baserat inkomster från bootlegging. 1931 legaliserade delstaten Nevada gambling, något som väckte Bugsys intresse för kasinoindustrin i Las Vegas.
Flamingo Hotel & Casino, som det hette vid starten, var med sin Art Deco-arkitektur, champagnefontäner och servitörer i tuxedo startskottet för en ny era i Las Vegas. Nu gick kasinos från att endast vara spelhallar till att bli mer som lyxresorter med hotell och alla tänkbara bekvämligheter. Med sina nära band till maffian men också goda kontakter inom Hollywood anses Bugsy ha varit en av de drivande krafterna till att Las Vegas nöjesindustri på allvar tog fart under 1940-talet. Ett halvår efter att Flamingo Hotel & Casino öppnande mördades Bugsy i sitt hem i Beverly Hills, Los Angeles. Mordet fick aldrig någon lösning, men orsaken tros ha varit att Bugsy hade försökt att blåsa sina affärspartners på pengar från kasinoverksamheten.
Höjdpunkten med vår korta Las Vegas-vistelse var utan tvekan frukostbesöket på Ihop, International House of Pancakes. Om pannkakorna på Smoky Pancake Cabin i Tennesse var himmelska så var de nästan ännu mer fantastiska på Ihop. Pannkakorna här var såklart härligt fluffiga på amerikanskt vis och med topping som det inte snålades på. Jag valde banan, jordgubbar och grädde som topping. Gudomligt. Det smakade så otroligt gott att jag aldrig mer vill äta tunna svenska pannkakor igen. En stund senare satt vi mätta och belåtna i RV:n på väg vidare västerut. Vi hade sedan starten i Orlando två veckor tidigare kört drygt 6200 km genom elva delstater, och som själva kronan på verket väntade oss nu en sista vecka i Kalifornien.
Wettmarks wanderlust 