Wettmarks wanderlust

Finns det något mer klyschigt än att besöka en Shooting Range i Texas? Antagligen inte. På Lone Star Gun Range i Lockhart strax söder om Austin är vem som helst välkommen att skjuta med pistoler och automatvapen. Även barn under 18 får följa med i föräldrars sällskap. När vi anländer strax efter lunch en stekhet lördageftermiddag får vi varsitt tvåsidigt papper för att läsa igenom de regler som gäller på skjutbanan. Knappt har vi hunnit läsa färdigt förrän en man ur personalen fram till oss, och frågar om vi har någon tidigare erfarenhet av vapen. Då de flesta av oss helt saknar erfarenhet får vi en fem minuters genomgång i hur man handskas med en pistol. Vår instruktör, en rätt ung tjej med lila hår, demonstrerar tre olika sorters .22 kalibers pistoler som vi tar med oss ut. På skjutbanan är klientelet blandat. Barnfamiljer med sina elvaåringar, unga par och ensamma män. Och så vi. Efter att ha testat de tre olika pistolerna känner jag mig nöjd. Själva skjutandet är inget som tagit mig med storm, och jag sparar hellre de ytterligare 25 dollar det kostar att även testa automatvapen. Resten i gänget fortsätter dock att skjuta, och testar AK-47, AR-15 samt den från många hollywoodfilmer kända, halvautomatiska pistolen Desert Eagle, med stor entusiasm. Jag förklarar för tjejen med lila hår att jag känner mig nöjd för dagen. Hon tittar på mig, och skakar besviket på huvudet. Vekling, ser jag att hon tänker. I Texas är inte vapen något diskutabelt. Det är en ofrånkomlig del av livet.

Efter besöket på Lone Star Gun Range är det dags att köra vidare på vår rutt. Vi känner oss färdiga med Texas för den här gången, och förbereder oss på nästa delstat, New Mexico. Men först ska vi stanna på en camping i Lubock över natten, långt uppe i nordvästra Texas. Vi har därmed drygt 67 mils körning framför oss. Ju längre norrut vi kör från Austin blir landskapet kalare och kalare, och kaktusarna fler och fler. Radiostationerna vi rattar in spelar, kanske inte så oväntat, vemodig country. Vi stannar till vid en bensinmack. Jag överväger att köpa en cowboyhatt, men nöjer mig till slut med en kycklingsandwich och en rejäl mugg med blaskig kaffe. Vi kör vidare. Småstäderna vi passerar har namn som Ballinger, Sweetwater och Justiceburg. Det har hunnit mörkna. Vi väjer för skunkar, oppossumar och harar som lyses upp av strålkastarna när dom korsar vägen. Ett stort vildsvin ligger påkört och dött längs med vägrenen. En pickup truck som kör förbi oss har en dekal på bakrutan. Don’t mess with Texas, står det på den.