I Nashville kör vi igenom pittoreska bostadsområden med vackra tegelvillor och stora gräsmattor. Det doftar nyklippt gräs och barbecue. Så många människor syns dock inte till. Men de som bor här ser sannolikt ut som människorna från en Tommy Hilfiger-reklamaffisch, tänker jag för mig själv. Välmående, och som med sina vita leenden njuter av att leva den amerikanska drömmen. Vi är på väg till en badplats för att ta ett dopp, då det inte fanns några duschmöjligheter i Great Smoky Mountains. Vi lyckas hitta ett litet badställe vid Percy Priest Lake. Det är en härlig känsla att få svalka av sig för första gången på flera dagar, i kanske ett av de mest kristallklara vatten jag någonsin badat i. Därefter behöver vi hitta någon plats att ställa husbilen över natten. Vårt besök i Nashville sammanfaller nämligen med den populära countryfestivalen CMA, och alla campingplatser i staden är därför sedan länge fullbokade. Så vad gör man i detta läge? Jo, man åker till Walmart, och ställer sig på deras kundparkering. Walmart har nämligen som policy att låta sina gäster ställa sig på kundparkeringen över natten, vilket blev vår räddning vid några tillfällen under resans gång.
Efter att ha ställt husbilen utanför en Walmart Supercenter några mil söder om downtown, tog vi en Uber in till Broadway street, gatan känd för sina Honky Tonk-barer. Vår chaufför Mohsin, en trevlig man ursprungligen från Pakistan, hade många frågor om Sverige. Är det verkligen sant att människor som begår brott i Sverige knappt får några straff? Och våra fängelser, är de verkligen som lyxhotell? Oavsett i vilken grad Mohsins bild av vårt rättssystem verkligen är sann så står det klart att Nashville antagligen skiljer sig rätt mycket från Sverige. Åtminstone i vissa avseenden. Även om staden betraktas som relativt progressiv (Nashville var ett av ytterst få countys i hela Tennessee där Hillary Clinton fick fler röster än Donald Trump i höstens presidentval) så märks det att vi befinner oss i södern. När vi kliver ur Ubern vid Broadway Street möts vi av stor banderoll med texten THIS IS NRA COUNTRY som hänger på en byggnad, väl synlig för alla nedanför. Att National Rifle Association alltså vakar över oss lördagsflanörer, det känns tryggt att veta.
Stämningen på Broadway Street är festlig och upprymd, men ändå kontrollerad. Countrymusik strömmar ut från barer och klubbar. Killarna har skägg, flera också cowboyhatt. Tjejerna är klädda i boots och vackra, färglada klänningar. Cowboy Chic kallas stilen. Festivalen är inne på sin sista dag, och gatorna är fulla. Vi traskar runt en stund och njuter av stämningen innan vi går till The Stillery på 113 2nd Ave för att äta middag. Jag beställer hamburgare med Macaroni and Cheese, och en Strawberry Rye att dricka till. Fantastiskt gott. Därefter beger vi oss av till en livlig karaokebar. Vi spenderar några timmar där innan det är dags att ta en Uber tillbaka till Walmart parkeringen vid kl.02.30. ”What happens in Nashville, stays in Nashville”, fick jag höra av Liza, en pratsam kvinna i övre medelåldern som vi åkte taxi med i Gatlinburg. Jag måste säga att jag inte upplevde Nashville riktigt på det här sättet som Liza, lite illmarigt antydde. Däremot hade jag gärna stannat längre i staden än bara en natt. För att hålla vårt tidsschema begav vi oss nämligen av vidare söderut redan morgonen därpå. Vidare söderut mot Memphis.
Wettmarks wanderlust 